Åka vagn på Ikea
Såhär såg det ut när jag och Andreas köpte julklappar på Ikea förra veckan. Det var mitt i veckan och efter jobbet så jag hade inte ork att gå genom hela varuhuset pga av mina knän... så Andreas körde mig med vagnen, haha! Man får göra det bästa av situationen :)
Lev väl! / Elise
Många veckor utan träning nu...
Jag blir både glad och ledsen när jag tittar på de här bilderna på mig från i somras. Andreas tog dem i smyg när jag lekte lite med en snurra på en lekplats en varm dag, haha. Shit, vad jag hade muskler!! Visst såg jag resultaten i spegeln (och jag njöt av varje vältränad stund ;) ) men det är lite speciellt att se hela kroppen på bild så här efteråt. Tre månaders skada i knäna har ju gjort mig ofrivilligt inaktiv och även om inte alla muskler har försvunnit så känner jag mig som en spinkig verison av mig själv. Jag ser inte ut sådär längre precis! Speciellt inte låren, nu har jag mina pinniga ben igen, precis som naturen skapade mig ;) Längtar efter att få bygga upp mig själv igen, men det får ta den tid det tar. Min träning i dagsläget består av korta promenader på platt mark, styrketräning med min egen kroppsvikt hemma i vardagsrummet två gånger i veckan och sjukgymnastik 1-2 gånger i veckan.
Min sjukgymnast har sagt att den här typen av långvarig skada som jag har kan vara ett tecken på begynnande utbrändhet. Hon kan ha rätt i det då jag är en väldigt högintensiv person, jag kör hårt när jag väl gör något! Problemet är att jag gärna har många projekt som jag "kör hårt" inom samtidigt (jobb, träning, matlagning, festfixning, resor, hobbyprojekt etc ) och stressar upp mig över att jag "måste" få perfekt resultat på samtliga projekt. Det funkar dessvärre inte i längden... och den här knäskadan jag fått kan vara min kropps sätt att säga "Nu räcker det!". Jag har fått mig en tankeställare iaf och inser att jag måste förändra en del i mitt sätt att leva för att kunna förbli frisk. Därför har jag svårt att tro att jag inom det närmaste ska kunna plocka upp träningen på en seriös nivå igen, jag blir tvungen att börja lungt och mjukt och vara snäll mot mig själv... Långsiktiga mål är det som gäller!
Lev väl! / Elise
Hembakt bröd
Jag bakade ett helt underbart fröbröd med fikon, russin och hasselnötter i. Då det bakas med bikarbonat går det snabbt att göra, rör bara ihop ingredienserna och grädda i ugnen. Resultatet blev ett saftigt bröd som känns tungt i handen med massor av smak. En riktig lyckohöjare ihop med en stor klick Bregott! Receptet rekomenderas verkligen!
Lev väl! / Elise
Ljusare tider och julpynt
Nu känner jag äntligen att jag orkar ta tag i bloggen igen. Knäproblemen har verkligen tärt på mig på alla sätt och jag har fått lägga den lilla energi jag haft på att överleva och försöka bete mig normalt... Dvs inte bryta ihop varje dag och kanske sköta mitt jobb bra emellanåt! Det har verkligen varit tufft, men nu tror jag att det har vänt! För varje dag som går blir jag lite, lite bättre i knäna. Små förändringar sker varje dag, det gör mig så glad! Jag använder inte kryckorna alls längre utan det räcker med knästöd när jag har ont. Orkar gå kortare sträckor och har jobbat heltid i några dagar nu, hoppas kunna göra det året ut. Äter värktabletter, men bara en sort numera... ;)
Så nu är det hög tid att njuta av lite jul. Jag bakade julbröd häromdagen (ett inlägg om brödet kommer senare) och Andreas fick snällt fixa de obligatoriska julapelsinerna med nejlikor i.
Vi hängde upp apelsinerna i fönstret i vardagsrummet så nu luktar det gott av gran och apelsin :)
Klädde även granen hemma hos mamma och pappa som jag gör varje år och där är granen serious business!. Detta året blev färgtemat på granen klassiskt rött, vitt och silver men med många olika former på pyntet. Som en Disney-gran som Linda sa när hon såg bilden! Här rotar jag i en av pynt-kartongerna efter lämpliga dekorationer. Lägg märke till mina snygga knästöd... ehm.
Resultatet!! En gran som heter duga!!
God jul och Lev väl! / Elise
Kärlek är en bra medicin
Det var länge sedan jag uppdaterade nu, har inte mått bra på ett tag. Knäna tär på psyket och psyket tär på knäna i en ond cirkel. I åtta långa veckor har jag haft ont nu med mycket frånvaro från jobbet. Förmodligen bli det väl bra snart. Om inte blir det väl kanske lite mindre dåligt snart i alla fall... vi får se. Jag fortsätter att vila och äta nyttigheter. Tack vare de underbara människor jag har i mitt liv så står jag ut. Tack för ert stöd, ni vet vilka ni är.
Lev väl! / Elise
