Många veckor utan träning nu...
Jag blir både glad och ledsen när jag tittar på de här bilderna på mig från i somras. Andreas tog dem i smyg när jag lekte lite med en snurra på en lekplats en varm dag, haha. Shit, vad jag hade muskler!! Visst såg jag resultaten i spegeln (och jag njöt av varje vältränad stund ;) ) men det är lite speciellt att se hela kroppen på bild så här efteråt. Tre månaders skada i knäna har ju gjort mig ofrivilligt inaktiv och även om inte alla muskler har försvunnit så känner jag mig som en spinkig verison av mig själv. Jag ser inte ut sådär längre precis! Speciellt inte låren, nu har jag mina pinniga ben igen, precis som naturen skapade mig ;) Längtar efter att få bygga upp mig själv igen, men det får ta den tid det tar. Min träning i dagsläget består av korta promenader på platt mark, styrketräning med min egen kroppsvikt hemma i vardagsrummet två gånger i veckan och sjukgymnastik 1-2 gånger i veckan.
Min sjukgymnast har sagt att den här typen av långvarig skada som jag har kan vara ett tecken på begynnande utbrändhet. Hon kan ha rätt i det då jag är en väldigt högintensiv person, jag kör hårt när jag väl gör något! Problemet är att jag gärna har många projekt som jag "kör hårt" inom samtidigt (jobb, träning, matlagning, festfixning, resor, hobbyprojekt etc ) och stressar upp mig över att jag "måste" få perfekt resultat på samtliga projekt. Det funkar dessvärre inte i längden... och den här knäskadan jag fått kan vara min kropps sätt att säga "Nu räcker det!". Jag har fått mig en tankeställare iaf och inser att jag måste förändra en del i mitt sätt att leva för att kunna förbli frisk. Därför har jag svårt att tro att jag inom det närmaste ska kunna plocka upp träningen på en seriös nivå igen, jag blir tvungen att börja lungt och mjukt och vara snäll mot mig själv... Långsiktiga mål är det som gäller!
Lev väl! / Elise
Kommentarer
Trackback
